Usch, slutade ju nian igår. Inprincip något av det värsta som hänt mig.
Alla tyckte att det var jätteskönt att gå på lov och att de ska börja på gymnasie, eller så säger de att de kommer sakna vår skola men ändå ser de fram emot gymnasiet. Jag säger inte något av det.. Visst ska det bli spännande att vörja gymnasiet, och jag har valt ett bra gymnasium, men det är så mycket mer skrämmande än spännande. Jag har, som Pia sa, all min trygghet på skolan som jag nyss gick ut. Alla lärare(/lärarinnor) som hjälpt mig med mina svåra tider. Igår när jag skulle krama de hejdå så gick det ganska bra..
Började med att gå och krama hejdå till kuratorn, när jag vände mig om sedan så stod min NO/Matte lärarinna CS bakom mig å då började jag småsnyfta men när jag kramade henne, då kunde jag inte hålla mig längre, det bara exploderade, antar att jag insåg att CS betydde väldigt mycket för mig, oavsett vad jag tyckt om henne tidigare. Hon är,, väldigt speciell, för mig. Har aldrig gråit så inför någon, någonsin. Det var en så stor lättnad att bara få släppa ut det, men det slutade ju aldrig, hmm.

Jag pallrade mig vidare till hemkunskaps-klassrummet och vem stod där? Jo härliga BSJ, en av de som stöttat mig allra mest, som jag är evigt tacksam för/till. Den person som haft ett stort tålamod till alla min upp- och nerdagar, som tagit sig tiden att prata med mig. Hon som jag helt enkelt har kunnat gå in till nästan när som helst, som alltid har haft tiden att kunna prata med mig. En extremt härlig människa som har väldigt lätt för att söka sig djupt in i andra människors känslor, och hjälpa dom. Det var jättesvårt att säga hejdå till henne, usch!

Matsalen blev nästa. Kära Lisa, som nästan mötte upp mig vid dörren, så härlig. Det var alltid henne man gick till när man skulle fråga om man fick låna något till hemkunskapen, om man fick gå in och äta tidigare. Man drogs liksom till henne och hennes snällhet. En helt fantastisk person.

Sen då? Jo sen gick jag (Hade Julia med mig hela tiden) tillbaka, och vi mötte CS (igen) och PT, när CS plötsligt säger ''Om du vill få lite ont i huvudet igen, så kan du alltid komma och hälsa på i mitt klassrum någon gång'' Detta sa hon eftersom jag alltid fick så ont i huvudet i hennes klassrum, då skrattade och grät jag på samma gång.
Efter det ville PT också ha en kram, Självklart!

Men jag var inte klar. Ne, tillbaka till CMP (en av mina mentorer) och Pia (mötte de i korridoren) och kramade först CMP och sen Pia, ojojoj. En till explosion. Speciellt när Pia viskade i mitt öra ''Detta kommer gå bra''. Hon vet varför jag alltid varit så ledsen. Hon har, precis som BSJ stöttat mig extremt mycket och det är hon som fixat med allt till mig. Även hon har ett väldigt långt tålamod och stöttar alltid. En otroligt sprallig liten dam som alltid är extremt rolig, även i de mest sorgliga stunderna. Hon fixar allt.

CMP är också en väldigt trevlig person, som inte stressar upp sig i onödan. Hon är lugnet själv och finns alltid öppen att prata med. Har de bästa förslagen, och om man följer de, så brukar det lösa sig. CMP är en väldigt omtänksam person, väldigt rättvis. Som alltid gör sitt bästa. Trots att jag bara hade henne i nian så fyllde hon snabbt en stor del i mitt hjärta!

Sen gick jag till GA (min andra mentor) och bara tittade på honom, och till sist får jag ju min kram som jag ville ha, sedan ruffsade han till mitt hår. Åh gud vad ledsen jag blev. Även han är en otrolig person, som lyssnar väldigt bra och noga. Stöttar en extremt bra när man ''ber om det''. En jättesnäll människa som jag nog aldrig sett sur.

Jag skulle precis gå hem, när Pia kommer fram till mig. ''Jag kan inte låta dig gå hem såhär ledsen'', hon vet varför jag var så ledsen och hon fixade det, hon tog med mig till kuratorn, för att låta mig prata ut en sista gång, vilket kändes toppen!

Många klagar på sina lärare(/lärarinnor) ''Åhh de är så sura och stränga''. Det skulle jag aldrig kunna säga om lärarna på denna skolan. De är fantastiska! Alla är glada och trevliga. De är mer komiska och bara.. fantastiska!

Jag kom hem ca 11,00 igår och jag grät fram till ca 18,30 non stop!

Usch...
Hoppas ni inser hur mycket ni betyder för alla, och hur ni förgyller allas liv.
Ni påstår att vi (9a & 9b) är lugna och trevliga, men det är ju er förtjänst, det är ju ni som ''lärt'' oss det.

Kommer sakna er. Tack för alla underbara år!<3

Jag är för evigt tacksam!

 
/Cornelia

Detta skulle ju laddas upp för ett tag sedan.. x.x

Jag är iallafall fortfarande vaken ;/
http://m.youtube.com/watch?v=KBkHr3uSiDU

/Cornelia