Idag var det 17 år sedan du föddes.
I 17 år har du andats jordens luft.

Men, sedan jag träffade dig för första gången har det bara gått 3,5år.
Jag var hemma hos Vanessa för första gången, när Vanessa plötsligt hojtade ''Åh nej, där kommer Felix!''. Eftersom kiillarna i klassen hade pratat en del om dig så var jag ju såklart nyfiken på att se vem du var. ''Stanna här, du får titta ut genom fönstret, men jag går ut själv'' sa Vanessa. ''Jaha??'' tänkte jag. 
Så fort Vanessa öppnade dörren så skrek du ''Tjena, vill du ha en öl?'' Haha glömmer aldrig när du satt där på din cykel och vinglade. Jag trodde att du var dum i huvudet, hehe.

Det tog ett tag innan jag såg dig nästa gång. 1,5 år faktiskt, men så smått började vi umgås lite hemma hos Annie och Eddie och vi hade faktiskt jääääääävligt (ursäkta ordvalet) kul tillsammans. Vi båda kände, efter ett tag, att vi ville vara mer än vänner och efter en månads tid var det vi. Det höll i 1,5 vecka haha, sen kände jag liksom 
''Hello brother from another mother'' och inte liksom ''ahh, jag ÄLSKAR dig, jag vill gifta mig med dig''. Så vi beslutade oss för att istället bara vara vänner. Det höll Banne mej.
Hela sommarlovet umgicks vi, TOPPEN.!

Jag kunde inte hitta någon bättre vän..
Idag är du den enda av mina vänner (exkl. lärare etc.) som verkligen vet allt om mig, vad jag gått igenom och du finns alltid där för mig. Jag finns alltid här för dig också..

Komiker på hög nivå är du! Godis-ätare också för den delen. Men aldra bästa ed dig, är att du är du.
Jag ångrar ALDRIG att jag lärde känna dig!<3

Grattis till 17 härliga år, och till våra 3,5år. (Och många fler i vår vänskap ska det bli!)<3

 

/Cornelia