Nu kära läsare gör jag mitt sista inlägg här och lämnar tillbaka till Cornelia nu, som faktiskt sköter denna bloggen bäst.

En del kommer jubla, andra gråta över att jag gör mitt sista inlägg nu, men nu är denna veckan faktiskt nästan över.

Cornelia, jag hoppas att allt fixar dig nu och jag önskar dig all lycka! Ta vara av de, som jag definitivt märkt, underbara vännerna dom du har från både stallet och Tollarps skola!
De kommer alltid att finnas vid din sida.
Vill även passa på att be om ursäkt till både Bergine och Ulrika för att ni fått så mycket över er från mig. Dels om Cornelia.
Ni betyder så jävligt mycket för Cornelia!

Även Pia, Camilla, Birgitta, Malin och alla andra från samma ställe, betyder så mycket för Cornelia.

Felix, Andreas, Amanda och Vanessa,, ha inte ihjäl henne!;)

Tack för denna underbara tid här på bloggen!!


/Nellie

Idag firar jag och Filip 2 år tillsammans<3
Älskar dig riktigt jävla mycket, pojken min.

Ikväll blir det alltså att fira, lite champagne kanske?:)

Får väll se hur det blir,,.

Eftersom jag inte hade något vettigare att säga så,, säger jag tack för mig..
Ha det så bra!!


/Nellie

Godmorgon bloggen..

Förlåt att jag inte bloggade igår, men dagen började med att hjälpa "E" med förberedelserna till hennes 18års fest som även den skulle hållas då igår.
På kvällen var jag alltså där och firade "E", kuuuungligt,, god dricka, härliga människor! Cyklade hem :p

Idag ska jag bara precis vila ut den sista spriten och förmodligen gå ut och gå med den lille vovven :)

Ha det så bra!

/Nellie

Hejhej!

Jag heter Nellie Persson och nu undrar ni säkert varför i hela friden jag bloggar på Cornelias blogg.
Jo, som ni säkert vet så har Cornelias lilla hund Tilly, efter 12,5 år nu fått vandra till de evigt gröna ängarna och Cornelia känner att hon inte orkar ta hand om bloggen just nu. Därför ställde jag upp, och ska nu gästblogga denna veckan ut. Cornelia kommer förmodligen göra lite inlägg då och då, men någon gång nästa vecka så beräknar vi att hon ska vara tillbaka som vanligt igen.

Vem är då jag?
Jo, ni flesta känner nog igen mig från facebook, har b.l.a skrivit till er om Cornelia, och mycket dramatik har det ju somsagt blivit. Men det är inget jag bör ta upp här, eller vill gå vidare med.
Jag är 18,5 år, så jag är lite äldre än Cornelia, men vi kommer lika bra överrens för det.
Jag själv har bara träffat Cornelia en gång. En gång som många kommer minnas som sorgsen, och som förde med sig en del tragiska saker, saker som jag heller inte vill ta upp här.
Jag bor lite norr om Trelleborg tillsammans med familjen som består av mamma, pappa, en storebror, en lillebror, hunden Bert och Katten My.
En ganska splittrad familj och alla gör sina egna saker liksom.

Det största intresset som jag och Cornelia delar är väll främst skrivandet. Både jag och Cornelia sitter, nästan varje kväll, och skriver. När vi är klara med våra texter, så skickar vi de till varandra för respons, och sen gör vi nya. Det är framförallt så jag fick kontakten med Cornelia.
Sen har vi även bloggat tillsammans, men det orkade inte jag mer. Så vi tog bort bloggen.

Så som jag upplever Cornelia, är att hon är en omtänksam tjej, som oftast tänker på alla andra före sig själv. Lite för mycket ibland. Jag ber er, tänk på henne. Låt henne inte arbeta ihjäl sig bara för att ni inte orkar eller inte har lust. Även fast hon aldrig ens så lite som klagar på det hon gör, hon har aldrig ens sagt att det är jobbigt, så märker jag det på henne. Jag märker att allt inte är rätt med henne, hur ont hon ibland kan ha. Men hon kämpar. Tänk på det, hon kämpar både fysiskt och psykiskt.

Det vara allt jag ville säga än sålänge.
Ha det så bra!!

/Nellie
(Och nej, jag tänker inte lägga upp bilder på mig själv, av personliga själ)

Min fina hund, älskar dig ända till månen och tillbaka 1000000 gånger om.

Finner inte ord för känslan, när jag fick besluta min väns död.
''Hon är din hund, det är bara du som kan ta beslutet, och vi vet att du väljer det bästa''

Hon hade klarat en operation, och ta bort ena ögat, men sen skulle det andra bli likadant, jag ville inte riskera henne mer lidande. Hon skulle garanterat inte få 3 eller 4 år till. Jag beslutade därför att låta henne få vandra till de evigt gröna ängarna. Innan hon fick sprutan, precis efter att jag sa att hon skulle få somna in, så satte hon sin nos mot min mun. Precis när hon föll till sömns så la hon sitt huvud i min hand, och tog sina sista andetag där. En lugn och fin avlivning och Tilly kände inte det minsta, och var helt ovetande om vad som hände. Det var som när hon var en trött liten valp, som somnade. För exakt så gjorde hon. Bar det att detta var sista gången.
Vi ses i Nangijala!

/Cornelia

Åhhh *suck*

Jag, Vanessa och Amanda skulle koka lite makaroner och steka lite köttbullar.. Tror ni inte att vi använder oss utav någon majsolja istället för vanligt fett? Allt började pysa och spränga. Amanda springer iväg och skriker som en idiot och Vanessa vet inte riktigt vad hon ska göra,, jag då? jo jag tar tag i stekjärnet och vem får allt pysande och sprakande på sig? Jo min arm..
Asså, kan det gå sämre?

Det kommer snart upp nya foton på kaninungarna på hemsidan, kanske ett och annat foto här också, får se.
De börjar vilja gå ut ut bolådan nu och vill gärna nosa lite i mamma Kiaras mat.. Det vill inte Kiara,, men det får hon faktiskt ta och tåla.

Imorgon är det måndag och vi ska packa hunden och asa oss till vetrinären i Maglehem,, min älskade lilla vovve :(
Nej, det kommer inte bli lätt och ni fårvara beredda på att jag kanske total-deppar och kanske inte bloggar så värst mycket en id efteråt, om det nu blir så att hon avlivas..


/Cornelia

Mamma jobbar och pappa kom precis hem,, han ställde sig direkt och fixade spagetti och köttbullar,, haha nästan lite Lady och Lufsen ;)
Bestämde oss iallafall för att sitta ute, myyys :3

Kollade som sagt på Holby City igår, ?och Janice överlevde.. Haha har aldrig blivit så glad i hela mitt liv känns det som. Kände nästan hur tårarna började titta fram, så känslig man kan vara.

Idag bar det av till Jasse tillsammans med Sandra, alltid lika underbart att få träffa de två. Var meningen att de båda skulle hem till mig, men S skulle till stranden och J skulle på bio, så det blev inte som vi hade tänkt. Hehe aja ;))

/Cornelia

Hehe,, umgåtts lite med Sandra idag och gick runt lite. Slutade med att vi gick under E22 och hittade en skuggig plats. Som sedan visade sig vara utanför GA's hus hehe woops.
Saker som inte hans skulle se, såg han hehe aja.. Han vinkade lite glatt iallafall ;)

Sandra åkte hem och ska fixa till sig och sen ska vi ha filmkväll/fredagsmys tillsammans med familjen. Awesome! Första dagen jag träffar Sandra såhär sedan skolavslutningen, så det var kul!

Idag har alla ungar, utom 2 öppnat sina ögon, och alla hör. Inte van vid att så fort man gör ett ljud så hoppar alla till hehe. Skuttar runt gör de, överallt och ingenstans och lilla Kiara vet inte riktigt vad hon ska ta sig till, så on använder sig tyvärr av agressivitet, mot ungarna *suck* Tänk då när de sen börjar ta sig ut ur bolådan själv, och inte bara när jag ska mata dom. Får hoppas att Kiara inser att hon kan sitta uppe på bolådan, så hon slipper dom ;)

Idag blev mamma uppringd av vetrinären och på måndag ska vi dit med min älskade hund. Det är förmodligen dags för henne att vandra vidare på de evigt gröna ängarna och jaga kaniner.
I 12,5 år har jag haft henne. 
När hon var 9, började jag träna lite hopp-agility med henne, åh gud vad duktig hon blev!
Kommer alltid minnas sådana stunder.
Uppvuxen på en gård hos oss ochh kunnat springa vart hon velat och för 7 år sedan flyttade vi till Tollarp, till huset med den största trädgården på denna gatan, och här har vi lärt känna andra hundar och kunnat gå långa promenader. Lite ovabnligt att helt plötsligt behöva koppel och ''gå fot'' kanske. Men med lite träning lärde hon sig det också!
Finner inga ord över hur mycket jag kommer sakna henne, mitt hjärta!<3


/Cornelia