corneliasdagbok

Alla inlägg den 1 juli 2013

Av Cornelia Andersson - 1 juli 2013 20:46

...ser min hand ut såhär,, well,, inte lika bra som jag hoppades.




Samtidigt som jag sitter och äter min middag (ja, såhär sent). Får i mig nyttigheter! Känner mig stolt :P

/Cornelia

ANNONS
Av Cornelia Andersson - 1 juli 2013 12:58

Idag firar jag och min älskade häst 1 år!
För lite mer än 1 år sedan var jag livrädd för Candy. Jag tyckte hon såg alldeles för pigg och energisk ut. När jag sedan fick samtalet att min dåvarande häst skulle flytta till ny ägare, så var det bara Candy som var ledig. 
Vi åkte ut till sommarbetet, men hästarna ville såklart inte bli tagna,, hehe, vi fick gå ut en bit men till sist stannar Candy och bara tittar på mig. När de andra travade omkring henne så stod hon kvar med öronen spikade framåt.
Jag fick på tränset och kunde sedan gå ut och lägga på sadeln, sen började resan hemåt. Med en livrädd pappa brevid oss, lunkade vi oss sakta, tillsammans med alla andra hem till Klabbarp, well, kan ju bara säga att allt inte gick riktigt enligt planerna, men det funkade ändån, samtidigt tänkte jag ''hur ska jag klara detta, hon verkar ju jätte tittig, och hon älskar att hoppa, vilket jag INTE gör''.

lektionerna började och det visade sig att hon var riktigt duktig i dressyren ''WOW'' tänkte jag, vi skulle kanske kunna ställa upp i en dressyrtävling trots allt. Men det tog ett tag innan det var dags för tävling, innn dess hann vi hoppa lite grann och visst hade jag rätt, den här lilla pärlan ÄLKADE (och gör fortfarande) att hoppa, man hann inte ens tänka på vägarna, sitsen balansen etc. innan man var över hindret. Men jag gav mig inte. Jag gick med i en hoppgrupp, och jag tyckte att det blev mindre och mindre läskigt trots den, enlig mig, höga farten (sedan går Candy mot tygeln också, så man lär ju sig verkligen på henne att man inte kan stanna en häst med tyglarna, här är det vikthjälper som gäller!). Allt det skulle dock vara förgäves, det började göra ännu mer ont i min rygg. Men jag gav mig såklart inte i första taget ''Hit med några alvedon! Jag ska hoppa!'' Det var dumt. Jag åt mer alvedon på en vecka en vad man borde på två, och det skulle snart visa resultat i allt.
Dressyrtävlingen därmade sig och jag hade bara mer och mer ont och till tävlingen hade jag inga verktabletter med mig. Jag kunde inte ens arbeta ner henne i formen. 0,13poäng ifrån en rosett åkte jag hem, besviken på mig själv, men tänkte ''det kan bara bli bättre efter detta'' Jag hade fel.
Hoppträningarna blev värre och värre och till sist slutade jag med det och började rida endast dressyr, med vissa hoppträningar då och då, nervositeten började komma tillbaka och jag kände mig mer och mer osäker vid hoppningen igen och precis då började mina benproblem. Jag bönade och bad över att det skulle gå över och jag åt alvedon som en dåre, ingen mer hoppträning!

Man började märka, när jag hade stalljour, att jag var trött och ganska frånvarande, samtidigt som jag verkligen gjorde mitt allra bästa och slet som ett svin varje gång. De bad mig ta det lite lugnt, men jag ville inte. Jag ville hjälpa till och visa att jag verkligen var värd att ha Candy kvar, och än sålänge har ingen sagt något annat. Candy verkar inte heller klaga, för våra dressyrtäningar går just nu bara bättre och bättre och vi har verkligen fått lättare att förstå varandra i de olika situationerna nu.


Candy har en otrolig personlighet och hon är en klippa i allt! En häst man inte bara ''har'' utan en häst man verkligen tycker om och älskar. Candy har lärt mig så mycket och visat hur olika hästar kan vara från dag till dag, hur kärleksfulla de är och hur busiga de är *suck* haha.
Hur de inte alltid vill gå in från hagen, och hur gärna de istället vill sätta full galopp istället för att lägga en volt i trav.

Mitt mål är att få hoppa upp i sadeln igen och kunna hoppa hinder, samtidigt som jag vill kunna känna kemin i dressyren, dock är min kropp och smärtorna i den (både fysiskt och psykiskt) ett stort hinder för allt och det är inte lätt att ta sig över det. Jag vet inte hur länge jag orkar hålla på, men så länge jag orkar så kommer jag kämpa gärnet för oss! Så länge min vilja finns där, och den lär inte försvinna i första taget!

Jag älskar min lilla pluttis, Candy Shot. Godis skottet som är så läcker att titta på när hon bara flyger fram, min svarta pärla med den vita diamanten i pannan!<3


         
/Cornelia

ANNONS
Av Cornelia Andersson - 1 juli 2013 12:54

En ny dag, en ny text i skorpionens horoskop.

 

''Uppmärksamma dig på din körning i dag. Du är distraherad, denna gång av smickrande uppmärksamhet. Du kan bli ombedd att åka på en resa, att tala, undervisa eller föreläsa, och de indirekta komplimangerna är verkligen lockande. Det är bara för dig att koncentrera dig lite mer än normalt.''

 

/Cornelia

Presentation

HejHej och välkomna till min blogg!

Jag är en tjej född -97 vars intresse fokuserar på djur, foto och musik.

Jag går mitt andra år på gymnasiet, inriktning hund, och jag måste bara säga tack till alla underbara lärare, i högstadiet, som gjort detta

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16
17
18 19
20
21
22 23 24 25 26 27
28
29
30 31
<<< Juli 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ corneliasdagbok med Blogkeen
Följ corneliasdagbok med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se