Well,, eftersom jag hade glömt mitt lösenord till skanegy så kunde jag inte gå in och kolla om jag hade blivit antagen till mitt första val eller inte, sådär kl. 00,00. Som de flesta andra.
''Äsch, jag får ändån beskedet i brevlådan sen''
*suck*......
Visar sig att vi bara har en nyckel till brevlådan, och den hade pappa med sig till jobbet, hmm.. Så jag fick så snällt vänta i några timmar till.
Egentligen var jag inte så spänd för beskedet, jag orkar liksom inte bli jättespänd.

Jag blev antagen, men det är inte så att jag hoppar av lycka, utan mer ''jaja ok''.
Borde kanske hoppa av lycka?, Jag är skum.. :O

Aja,, vi får se vart allt leder nu!

/Cornelia

Ja, vad säger man?
När man löst ett problem så får man ta itu med nästa, hmm   

Hursomhelst, min kropp verkar vilja spela mig ett spratt x.x
Under ett tag har det verkat som om några nerver sitter i kläm, eftersom jag kan inte sitta ner i 10min utan att båda benen somnat, känns som man ska falla ihop när man går eftersom man inte känner något.
Mitt vänstra lillfinger är inte mycket bättre,, det sover hela tiden och har gjort i ca 3(?) veckors tid..
Börjar bli aningen irriterande. 
Aja får väll kolla upp det också, men nu först ska vi åka och klura ut lite saker tillsammans med dietisten, och såklart gå på alla vanliga läkarbesök.

Faktiskt så är det ganska trevligt att åka till sjukhuset nuförtiden. Trevlig läkare och JÄTTE trevlig sjuksköterska. Personer som är lätta att prata med och nu måste ju inte mamma följa med in hela tiden, så det är mycket lättare att få sakerna ur mig :P

Nu väntar jag också på ett samtal, som ska hjälpa mig under lovet, när jag inte har någon kurator/lärare att direkt prata med,så ja, vi får se vart detta leder, men jag hoppas på att allt snart får en positiv men inte allt för stor förändring i mitt liv :)

  
(Haha gammal bild från tiden då inget var ett problem,, vad snygga ben jag hade. ;) Fotat har Victor B gjort!) :P

/Cornelia

Såklart ska jag lägga upp ''Dagens Horoskop'' idag också :)
Idag lyder det såhär:
''Du kommer att vara mycket lyckligare och mycket mer optimistisk i dag. Att vara nära hemmet, städa eller arbeta med projekt som förbättrar hemmet skulle kunna vara en källa till stor glädje och tillfredsställelse för dig. Det hela har den sidofördelen att den ökar fastighetens värde också, om du är en husägare.''

:)

/Cornelia

Eftersom den förra headern var för oseriös och extrem så gjorde jag en ny.
De förra var bara tillfällig, så det var alltså redan bestämt att jag skulle göra en ny, när jag fick tid och lust att göra en ny. :)

 
(Haha, minnen från tiden då man var smal) x'')

/Cornelia

...ser min hand ut såhär,, well,, inte lika bra som jag hoppades.

Samtidigt som jag sitter och äter min middag (ja, såhär sent). Får i mig nyttigheter! Känner mig stolt :P

/Cornelia

Idag firar jag och min älskade häst 1 år!
För lite mer än 1 år sedan var jag livrädd för Candy. Jag tyckte hon såg alldeles för pigg och energisk ut. När jag sedan fick samtalet att min dåvarande häst skulle flytta till ny ägare, så var det bara Candy som var ledig. 
Vi åkte ut till sommarbetet, men hästarna ville såklart inte bli tagna,, hehe, vi fick gå ut en bit men till sist stannar Candy och bara tittar på mig. När de andra travade omkring henne så stod hon kvar med öronen spikade framåt.
Jag fick på tränset och kunde sedan gå ut och lägga på sadeln, sen började resan hemåt. Med en livrädd pappa brevid oss, lunkade vi oss sakta, tillsammans med alla andra hem till Klabbarp, well, kan ju bara säga att allt inte gick riktigt enligt planerna, men det funkade ändån, samtidigt tänkte jag ''hur ska jag klara detta, hon verkar ju jätte tittig, och hon älskar att hoppa, vilket jag INTE gör''.

lektionerna började och det visade sig att hon var riktigt duktig i dressyren ''WOW'' tänkte jag, vi skulle kanske kunna ställa upp i en dressyrtävling trots allt. Men det tog ett tag innan det var dags för tävling, innn dess hann vi hoppa lite grann och visst hade jag rätt, den här lilla pärlan ÄLKADE (och gör fortfarande) att hoppa, man hann inte ens tänka på vägarna, sitsen balansen etc. innan man var över hindret. Men jag gav mig inte. Jag gick med i en hoppgrupp, och jag tyckte att det blev mindre och mindre läskigt trots den, enlig mig, höga farten (sedan går Candy mot tygeln också, så man lär ju sig verkligen på henne att man inte kan stanna en häst med tyglarna, här är det vikthjälper som gäller!). Allt det skulle dock vara förgäves, det började göra ännu mer ont i min rygg. Men jag gav mig såklart inte i första taget ''Hit med några alvedon! Jag ska hoppa!'' Det var dumt. Jag åt mer alvedon på en vecka en vad man borde på två, och det skulle snart visa resultat i allt.
Dressyrtävlingen därmade sig och jag hade bara mer och mer ont och till tävlingen hade jag inga verktabletter med mig. Jag kunde inte ens arbeta ner henne i formen. 0,13poäng ifrån en rosett åkte jag hem, besviken på mig själv, men tänkte ''det kan bara bli bättre efter detta'' Jag hade fel.
Hoppträningarna blev värre och värre och till sist slutade jag med det och började rida endast dressyr, med vissa hoppträningar då och då, nervositeten började komma tillbaka och jag kände mig mer och mer osäker vid hoppningen igen och precis då började mina benproblem. Jag bönade och bad över att det skulle gå över och jag åt alvedon som en dåre, ingen mer hoppträning!

Man började märka, när jag hade stalljour, att jag var trött och ganska frånvarande, samtidigt som jag verkligen gjorde mitt allra bästa och slet som ett svin varje gång. De bad mig ta det lite lugnt, men jag ville inte. Jag ville hjälpa till och visa att jag verkligen var värd att ha Candy kvar, och än sålänge har ingen sagt något annat. Candy verkar inte heller klaga, för våra dressyrtäningar går just nu bara bättre och bättre och vi har verkligen fått lättare att förstå varandra i de olika situationerna nu.

Candy har en otrolig personlighet och hon är en klippa i allt! En häst man inte bara ''har'' utan en häst man verkligen tycker om och älskar. Candy har lärt mig så mycket och visat hur olika hästar kan vara från dag till dag, hur kärleksfulla de är och hur busiga de är *suck* haha.
Hur de inte alltid vill gå in från hagen, och hur gärna de istället vill sätta full galopp istället för att lägga en volt i trav.

Mitt mål är att få hoppa upp i sadeln igen och kunna hoppa hinder, samtidigt som jag vill kunna känna kemin i dressyren, dock är min kropp och smärtorna i den (både fysiskt och psykiskt) ett stort hinder för allt och det är inte lätt att ta sig över det. Jag vet inte hur länge jag orkar hålla på, men så länge jag orkar så kommer jag kämpa gärnet för oss! Så länge min vilja finns där, och den lär inte försvinna i första taget!

Jag älskar min lilla pluttis, Candy Shot. Godis skottet som är så läcker att titta på när hon bara flyger fram, min svarta pärla med den vita diamanten i pannan!<3

         
/Cornelia

En ny dag, en ny text i skorpionens horoskop.

''Uppmärksamma dig på din körning i dag. Du är distraherad, denna gång av smickrande uppmärksamhet. Du kan bli ombedd att åka på en resa, att tala, undervisa eller föreläsa, och de indirekta komplimangerna är verkligen lockande. Det är bara för dig att koncentrera dig lite mer än normalt.''

/Cornelia

Bara 2,5 år kvar innan jag kan flytta hemifrån, slippa allt. Ta det i min takt. Inte behöva bekymra mig om deras ''skit''.. Jag sa att jag ville stanna tills efter jag hade utbildat mig,, jag vill inte det. Jag har insett att jag vill iväg, släppa ut mina vingar, och känna mig fri..

Dagens horoskop lyder:
''Oväntad lycka kan vara på väg till dig i ditt kärleksliv. Om du fortfarande är singel kan du träffa någon av misstag eller över Internet. Om du redan är gift, kan du ha en argumentation med din äkta hälft som leder till ny förståelse.''

Får se vart detta leder :P

(Tog bara en bild i högen, som jag antar skulle föreställa en skänkelvikning som gick aningen snett) ;))

/Cornelia